(Tillbaka till "Hus och gårdar i Dalby socken")

Möllevägen 2, Dalby 30:4, Möllegården.

Inledning.    Ägarlängd.    Tidningsurklipp, foto mm.

 

Inledning.

 



Detta är en "gåramålning" från tidigast 1938. På denna talva finns ett litet hus på framsidan av längan. Det syns längst till höger. Förutom detta hus, så fanns det även en lång länga i 90 graders vinkel på baksidan.Man kan se dem på denna detalj av ett vykort från 1938.



Här är två flygbilder över Möllegården, möllan och den mark, som tillhörde gården. Den vänstra är från ungefär 1940 och den högra är en ny flygbild.
Den röda markeringen är Möllegårdens tomtgräns, som den såg ut från c:a 1850 till 1950. Gården och möllan är markerade med svarta ringar. På den nya flygbilden, har jag försökt markera samma tomtgräns. Som synes, så har Dalby ändrat sig väldigt mycket under de senaste 50 till 75 åren.
 

Vid enskiftet runt år 1810, då Dalby by splittrades och 30 av Dalbys 37 gårdar flyttades ut på landsbygden runt byn, så tillföll just biten nedan på kartan, Gästgivaregården. Gästis fick numret 30 vid skiftet, och då kallades även denna åkerbit för Dalby 30. Detta blev alltså Gästgivaregårdens betesmark/utmark. Vid en hemmansklyvning (uppdelning av befintlig mark i mindre delar) år 1853, så delades Dalby 30:s utmark upp i flera mindre delar (6 st) enligt kartan nedan:


Vägen, som går i nederkanten är Hällestadsvägen. Möllegården (som inte är utritat på kartan) finns i ruta A, alltså Dalby 30:4, längst ner mot Hällestadsvägen.

 

Ägarlängd 1810 - 1944.

1810 - 1821.
Skomakaren/Arbetaren/Husman Per Håkansson, född 1776-04-08 i Hällestad.
Hustru Kjersti Månsdotter, född 1775-03-05 i Dalby. Död 1820-10-02.
  Son Pål, 1799-01-13 i Dalby.
  Dotter Anna, född 1800-11-02 i Dalby.

  Son Per, född 1803-01-22 i Dalby.
  Dotter Hanna, född 1805-04-05 i Dalby.
  Dotter Ingar, född 1809-01-05 i Hällestad.

Den första familj, som med stor säkerhet kan placeras på "Dalby 30:4" är skomakaren Pehr Håkansson och hans hustru Kjersti Månsdotter. Det står ingenstans att de "äger" tomten de bor på, utan Per kallas för husman eller arbetare.
Pers och Marnas namn styks i mantalslängden 1821 (Marna dog året innan) och ersätts med Amund Jönssons och Hanna Persdotters. Då står Asmund som "ägare".

1821 - 1852.
Åbo Asmund Jönsson, född 1770-01-06 i Dalby. Död 1832-01-12.

Hanna Persdotter, född 1790-05-29 i Dalby. Död 1852-05-06.

Asmund Jönsson benämns hela tiden som Åbo i längderna, alltså bonde. Han äger alltså sitt åkerområde. Troligtvis har han köpt tomten av gästgivare Liljedahl. Gästgiveriet fick detta område som utmark/betesmark vid enskiftet 1810.
Tomtens storlek är 1/32 mantal.
När Amund dör 1832, så arrenderar änkan Hanna ut marken. Bland annat till Anders Jönsson på Dalby 46 (Dalby 46 låg där träningsbutiken nu är, dvs gamla Konsum).


1852 - 1862.
Åbo Jöns Nilsson, född 1814-11-07 i Lunnarp.
Hustru Hanna Carlsdotter, född 1814-02-09 i Ugglarp.
  Son Nils, född 1836-01-10 i Lunnarp.
  Dotter Hanna, född 1840-08-15 i Lunnarp. Död 1857-12-28.
  Dotter Anna, född 1844-05-07 i Lunnarp.
  Dotter Elna, född 1848-07-06 i Lunnarp.
  Son Jöns, född 1850-06-14 i Lunnarp.
  Dotter Kersti, född 1853-01-01 i Dalby.

1855-04-23.  Tidningsurklippet är ett godkännande från Kungligt Majt. (myndigheterna) att han får lov att bygga kvarnen.

Jöns Nilsson köper Dalby 30:4 av änkan Hanna Persdotter för 2111 Riksdaler.
Jöns Nilsson flyttade till Dalby 30 från Lunnarp 1852 och var den som byggde den nya Möllegården samt väderkvarnen, som nu finns vid idrottsplatsen i Dalby.

I åtminstone 2 nattvardslängder (skrivna av prästen i Dalby) har Jöns Nilsson beteckningen "Stor-supare", med flera utropstecken efteråt.
 Klicka här och läs: Stor-supare.

Jöns Nilsson slutar sina dagar år 1897 på fattighuset i Kyrkheddinge.

1863 - 1866.
Jöns Prawitz. (bor inte på gården).

1863-11-21. Jöns Nilsson flyttar från Möllegården till Dalby nr 26 år 1862.
1864-02-29. Borgenärerna kallas till sammanträde på Dalby Gästgivaregård angående kvarnägare Pravitz konkurs.
1864-07-11. Kvarn och gård blev inte utarrenderat vid förra auktionen, november 1863, så nu görs i stället ett försök att sälja gården.
1864-11-08. Det verkar vara svårt att hitta köpare till Möllegården och kvarnen. Fastigheten bjudes ut ytterligare en gång.
1865-03-05. Konkusförvaltarna vill samla alla intressenterna för Möllegårdens konkurs, för att komma överens om hur processen ska fortgå.
1866-04-20. Nu är det dags för en ny samling av fordringsägarna till kvarnägaren Jöns Pravitz konkurs. Denna gång ser det ut att bli utdelning till fordringsägarna.

Jöns Prawitz köper Möllegården med möllan 1860-10-15 för 20 000 riksdaler, enligt mantalslängden.
Stämmer köpesumman, så var det en otrolig massa pengar.

Jöns Prawitz är skollärare och också åbo (alltså bonde) på Dalby nr 4, som är nuvarande Sjöstorpsvägen 7. Troligtvis, så försöker han driva kvarnrörelsen vidare. Det går inte så bra, eftersom Möllegården och kvarn går i konkurs redan året därpå, 1863. Konkursförvaltarna försöker att arrendera ut/sälja gården och möllan under flera år.
Inte förrän 1867 finns det en ny kvarnägare på plats: Jöns Larsson.

1867 - 1870.
Kvarnägare Jöns Larsson, född 1839-10-03 i Dalby.
Hustru Boel Hansdotter, född 1846-10-01 i Dalby.
  Son Nils, född 1866-11-29 i Dalby.

1866-10-23 köper Jöns Larsson Dalby 30:4 för 10 000 Riksdaler av Jöns Prawitz konkursbo. Det är halva priset mot vad Jöns Prawitz gav.

1870 - 1881.
Kvarnägare Christoffer Nilsson, född 1848-01-06.
Hustru Hanna Jönsdotter, född 1848-03-09.
  Son Jöns, född 1869-09-03 i Dalby.
  Dotter Bengta, född 1871-08-30 i Dalby.
  Dotter Maria, född 1875-04-22 i Dalby.
  Son Nils, född 1877-12-28 i Dalby.
  Son Per, född 1880-05-28 i Dalby.

1869. Det finns en helt underbar beskrivning av Hannas och Christoffers tid på Möllegården. Den är nertecknad av Christopher Nilssons barnbarn Astrid Nyman.
1879-02-21. Kvarnägare Christoffer Nilsson vill hyra ut sitt bageri vid möllan.
1880-10-22. Kvarnägare Christoffer Nilsson önskar anställa en nykter och duglig möllesven.
1880-11-10. Christoffer Nilsson vill sälja kvarn och möllegård. Pris: billigt!
1881-09-13. Christoffer Nilsson vill sälja kvarn och möllegård igen. Han kan tänka sig att sälja kvarnen enskildt.

Christopher Nilsson köper Dalby 30:4 år 1870 och Dalby 30:5 (grannfastigheten) 1872.
 
1882 - 1884.
Arrendator Gustaf Jonasson, född 1845-05-15 i Traryd.
Hustru Hanna Jeppsdotter, född 1851-10-02 i Blentarp.
  Son August Alexander, född 1881-02-17 i Sandby.
  Son Carl Vilhelm, född 1884-03-17 i Dalby.

1883-10-26. Arrendator-mjölnaren Gustaf Jansson (Jonasson) söker efter en möllesven.
1884-10-21. Mjölnaren Gustaf Jansson aktionerar ut sitt lösöre, eftersom hans arrendetid är slut.

Robert Osberg köper möllegård och kvarn av Christoffer Nilsson, och får lagfart på köpet 1882-05-02. Robert och hustru flyttar inte till Dalby förrän 1884-11-13. Gården arrenderas ut 1882-1884 till Gustaf Jonasson.

1884 - 1902.
Åbo Hans Robert Emanuel Osberg, född 1842-10-24 i Sandby. Död 1908-04-25. Grav. (Dog i hjärnblödning).
Hustru Anna Nilsdotter, född 1845-04-06 i Söderviddinge. Död 1917-04-19. Grav. (Dog av "ålderdomssvaghet").
  Son Carl, född 1868-04-08 i Sandby.
  Son målare Nils Hansson Osberg, född 1869-11-19 i Sandby.
  Son Otto, född 1875-07-19 i Sandby.
  Dotter Anna, född 1882-03-25 i Sandby.

1890-04-09. Kvarnägare Robert Osberg säljer foderhackelse och långhalm.
1892-12-30. Robert Osberg säljer inte bara malen säd, utan också hushållsstenkol.
1894-10-22. Robert Osberg säljer naturligtvis mjöl, men också skråning, dvs. grovmalen säd.

1902 - 1945.
Kvarnägare Carl Hansson Osberg, född 1864-04-08 i Sandby. Död 1945. Grav.
Foto. (Son till Robert Osberg ovan).
Hustru Hanna Lundström, född 1867-12-25 i Dalby. Dog 1938-09-08. Grav. Foto. (Dog av njurinflammation).
  Dotter Anna Oliva, född 1892-12-01 i Dalby.
  Dotter Sigrid Natalia, född 1896-03-29 i Dalby. Död 1985-12-16.
  Dotter Ida Augusta, född 1901-06-30 i Dalby. Död 2001-07-05.


1945 - 1982.
Kvarnägare/f.d kvarnägare Sigvard Elvin Lavin, född 1904-02-26 i Verum. Död 1982-01-04.

Sigvard Lavin var den sista kvarnägaren, och han höll möllan igång till 1949. Han bodde kvar på Möllegården till sin död 1982. Han var ogift.

 

Tidningsurklipp mm:

 1855-04-23. Post- Och Inrikes Tidningar. (Överst på sidan)

Tidningsurklippet är ett godkännande från Kungligt Majt. (myndigheterna) att han får lov att bygga kvarnen.



 

1855 c:a. Ur nattvardslängden. (Överst på sidan)

Vad prästen i Dalby ansåg om kvarnägaren Jöns Nilsson.




 

1863-11-21. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Jöns Nilsson flyttar från Möllegården till Dalby nr 26 år 1862.

Fredagen den 27 dennes försäljes genom offentlig auktion, som börjas kl. 9 f. m., f. d. qwarnegaren J. Prawitz's i Dahlby konkursmassa tillhöriga lösörebo, bestående af koppar, messing, malm, jern- och träwaror; åker och wagnsredskap, hästar, kor ungkreatur, får och swin; säckar, selar och remtyg; årets inbergade gröda, bestående af råg, korn,ärter och blandsäd, äfwensom circa 50 tunnor potäter jemte diwerse waror; - Betalningen för inropen erlägges den 1 Juni nästkommande år wid wanlig påföljd.
Wid samma tillfälle kl 1 e. m . utbjudes på arrende konkursmassans fastighet, skattearbetshemmandet nr 30 57/1024 dels mt. Dahlby med derå uppförd Hollänsk wäder-tullmjölqwarn att genast tillträdas; och warder wilkoren härföre i öfrigt tillkännagifna wid auktionstillfället.
Hellestad den 19 Nowember 1863.
And. Knutsson.
John Nilsson.
Jöns Christoffersson.



 

1864-02-29. Post-Och Inrikes Tidningar. (Överst på sidan)

Borgenärerna kallas till sammanträde på Dalby Gästgivaregård angående kvarnägare Pravitz konkurs.




 

1864-07-11. Snällposten. (Överst på sidan)

Kvarn och gård blev inte utarrenderat vid förra auktionen, november 1863, så nu görs i stället ett försök att sälja gården.

I slutet af inst. Oktober eller början af November månader, kommer offentlig auktion att förrättas å krono skatte arbetshemmanet N:o 30 57/1024:dels mtl Dahlby med derå uppförd Hollänsk wädertullmjölqwarn och tillhörigt f. qwarnegaren J. Pravitz konkursmassa.
Till lägenheten höra alldeles nya åbyggnader, 6 tunneland bördig jord. Å qwarnen finnes 2 par stenar jemte skalqwarn och 2:ne siktar. Läget, såsom inwid by och allmänna wägar, är af utmärktare beskaffenhet och mäldtillgången riklig. Detta allt warder till spekulanters efterrättelse kungjordt.
Hellestad, Lunnarp & Sjöstorp den 3 Juli 1864.
And. Knutsson. John Nilsson, Jöns Christoffersson.



 

1864-11-08. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Det verkar vara svårt att hitta köpare till Möllegården och kvarnen. Fastigheten bjudes ut ytterligare en gång.

Auktion.
Då vid förrättad auktion sistlidne gårdag å skatte-arbetshemmanet nr 30 57/1024 m:t. Dahlby med qwarn, tillhörigt J Pravitz borgenärer, antagligt anbud icke gjordes, så kommer samma hemman med qwarnlägenheten ytterligare att å auktion utbjudas Onsdagen den 23 i denna månad kl. 11 f. m., hwilket härmed till spekulanters efterrättelse kungöres. Försäljnings och öfrige wilkor tillkännagifvas wid auktionstillfället.
Hellestad, Lunnarp & Sjöstorp den 5 November 1864.
And. Knutsson. John Nilsson. Jöns Christoffersson.



 

1865-03-05. Post- Och Inrikes Tidningar.

Konkusförvaltarna vill samla alla intressenterna för Möllegårdens konkurs, för att komma överens om hur processen ska fortgå. ("Massans lokal" är alltså konkursmassans/konkursens hem, alltså Möllegården).




 

1866-04-20. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Nu är det dags för en ny samling av fordringsägarna till kvarnägaren Jöns Pravitz konkurs. Denna gång ser det ut att bli utdelning till fordringsägarna.

Fordringsegarne uti f. d. Qwarnegaren Jöns Prawitz och hans hustrus i Dahlby konkurs äfwensom bemälte Prawits kallas härigenom till sammanträde å f. d. massans lokal i Dahlby Lördagen den 12 instundande Maj kl. 1 e. m., för att granska redowisningen för massans förwaltning samt emottaga den utdelning deraf hwar och en tillkommer, då ock fordringsbewisen böra medhafwas. Hellestad, Lunnarp & Sjöstorp den 18 April 1866.
And. Knutsson. John Nilsson. Jöns Christoffersson.



 

1869. Dagboksanteckningar av Astrid Nyman. (Överst på sidan)

Det finns en helt underbar beskrivning av Hannas och Christoffers ägande av Möllegården. Den är nertecknad av Christopher Nilssons barnbarn Astrid Nyman.

Just våren 1869 var Möllegården i Dalby till salu. Hanna och Christoffer tyckte båda, att den gården med kvarnen kunde vara ett passande hem till dem.

Kanhända, att Hanna, som var sparsamt uppfostrad, tyckte, att det var ett ”faseligt pris”, men Christoffer trodde nog, att han skulle kunna skaffa pengar (15 000 kr).

Motvilligt, åtminstone från Christoffer hem, måste väl bådas föräldrar ”för skams skull” ge de unga ett visst ekonomiskt stöd. Dessutom hade Christoffer inflytelserika släktingar, som kunde ge dem en hjälpande hand. Därför kunde han nyåret 1869 inköpa den ganska nyuppförda ”holländska” kvarnen med tillhörande jordbruk.

I köpehandlingarna kallas den vädertullmjölkvarn, men benämndes i dagligt tal ”värmöllan”, i motsats till ”vannmöllan” längre österut. Kvarnen var uppför 1854 och boningslängan 1852.

Jordbruket var ganska betydande, vilket man kan förstå av priset, 15 000 riksdaler riksmynt, samt undantag för säljaren under dennes livstid.

På den tiden betalades inte malningen av säden med pengar, utan bönderna fick betala tull för varje säck säd, som maldes, d v s de fick lämna en viss bestämd kvantitet mjöl som betalning.

Därför anställde min mormor ett par duktiga ”bagepigor”, som varje dag bakade bröd, grova, fina, sursöta m.fl. sorters bröd. Själv var hon inte rädd för att hjälpa till, när så behövdes. Bröden såldes sedan till kunder. Morfar anställde ”möllesven” och andra drängar. Så det blev genast ett stort hushåll.

En av de första dagarna i sitt nya liv, planterade mormor ett ungt kastanjeträd, som vårdträd mitt på gårdsplanen. Det står ännu kvar, men nu nästan i vägkanten, sedan nu vägbanan ätit upp det mesta av gårdsplanen. En väldig trädkrona skuggar halva vägen och det mesta av den lilla del av gårdsplanen, som finns kvar.

Högst uppe på backen ser man ser man den vackra siluetten av möllan, nu endast ett minnesmärke från svunnen tid och ut bruk sedan flera decennier.

Livet på möllegården går vidare. Sonen Jöns kom till världen 1870, Bengta 1873.

Ganska snart kom min mormor underfund med att hennes far haft rätt i sitt uttalande om min morfar.

Under den tid, fem år, som de bodde på möllegården, hade morfar goda tillfällen att träffa andra lantbrukare, som kom för att mala säd. Nästan varje dag blev någon inbjuden på en toddy eller ”en bit mat” och litet prat.

Mormor var inte van från sitt hem med sådant slöseri med mat och dryck och tid. Men fann sig snart till rätta, även om det ställdes stora fordringar på henne själv. Morfar var en stor ”läckergom”. Han visste precis hur en rätt skulle smaka, och mormor lärde sig snart laga sådan mat, som inte förekommit i hennes föräldrahem.

Men det som alltmera bekymrade henne var, att morfar sällan grep in i arbetet, varken när det gällde möllan eller jordbruket. Han litade på sina drängar. Och visst var svenska folket på den tiden mycket ansvarskännande, och för det mesta arbetade de till sin husbonde, som det gällde dem själva.

Men tillsyn och uppmuntran behövdes, annars blev det gärna något slappt och liknöjt i det dagliga slitet för brödfödan och den magra lönen.

Mormor försökte, i den mån hon kunde frigöra sig från barnavård och det stora hushållet, bageriarbetet, vävarbetet (ett par vävar var alltid i gång) m.fl. saker, att följa arbetets gång och allt mera försöka sätta sig in i hur allt på bästa sätt skulle skötas.

1874 arrenderade han ut möllegården till Robert Osberg från S Sandby. Och så kunde avflyttningen från första hemmet till den större gården No 27 på andra sidan vägen ske.

Morfars mor dog 1876 och han fick ärva både ”lösöre” och pengar därifrån.

Vid denna tid sålde min morfar från möllegårdens jordbruksfastighet flera stora hustomter vid Hällestadsvägen.

Med avkastningen från Christen Perssons stora gård No 27 , med intäkter från tomtförsäljningen och med ärvda förmögenheter från föräldrar och släktingar bör morfar vid denna tid vara en mycket välbärgad man.

Han var också en ståtlig man, lång och axelbred. (Han fyllde nästan en dörröppning när han kom in i ett rum). Ytterst noga med sin klädsel var han in i ålderns dar. Häradsdräkterna var nu omoderna, om man ville följa med i tidens växlingar.

Min morfar hade både släkt och vänner i Lund. Han blev invald som Ordensbroder i Frimurarelogen av den kände redaktören och Strindbergsvännen Valdemar Bülow.

Eftersom morfar hade fint musiköra, en vacker baryton, som på senare år nästan övergick i bas, samt kunde hantera fiolen, när så önskades, var han säkert en bra tillgång i Ordenssångkören.

I sin klädsel och sitt uppträdande tog han intryck av vännerna i Lund, men glömde därför visst inte vännerna i Dalby.

Det hade blivit en sedvänja, att de rika bönderna ofta sammanträffade (på vintern flera gånger i veckan) de som så ville och kunde.

Samlingsplatsen var gästgivaregården. Innehavaren hette just då Krakau, men efterträddes senare av Sundberg. Här dracks toddyar och röktes långpipor och dryftades tidens problem och vardagens bekymmer, vilka emellertid blev allt avlägsnare ju mera sprit och tobaksångorna steg.

Och mormor då? -
Hon blev kvar i det jordnära. Hon hade de verkliga bekymren för sådd och skörd och barn och tjänstefolk.

Barnaskaran ökade. 1875 föddes Maria, Nils 1877 och Per 1880, troligen Hilma mellan 1880-1885. Obs, Hilma dog strax efter födseln. Naturligtvis deltog också mormor i de stora kalaserna, som ofta hölls hos släkt och vänner med anledning av födelsedagar, bröllop, dop ”kristnagille” och begravningar. Några jämna årtionden firades inte med pomp och ståt på den tiden.

Alldeles säker hade mormor och morfar också själva stora kalas några gånger om året, t.ex. jultiden, då i samband med morfars födelsedag, som inföll den 6 januari (trettondedagen). De kalaser som hölls då, var jag och mina syskon och föräldrarna i många år med om att fira. Det var alltid något särskilt festligt vid det tillfället, som man gladde sig åt flera dagar innan.

Med gäster omkring sig, läcker mat och dryck på bordet – då var morfar i hög form. Med öppen famn tog han alltid emot sina gäster. Även mormor myste av glädje över att se släkt och vänner samlas.

Vid sådana tillfällen brukade man kunna få extra hjälp med matlagningen. Pigorna, som hörde huset till fick hjälpa till litet varstans. Både mormor och min mor hade bra förhållande till tjänstefolk. Ofta stannade de på sin plats flera år i följd eller till de gifte sig.

Vid festliga tillfällen kom alltid det fina silvret fram: en stor och en mindre silverbägare, matskedar och kaffeskedar (ärvda saker i silver) den vackra kaffeservisen som morfar köpt 1884 minns jag också från dessa födelsedagar.

Till jul brukade morfar köra ända till Malmö för att inköpa ädla drycker hos sprit- och vinfirman Faxe o Söner. Hela lådor bars in, innehållande rom, fin konjak och sött vin.

Ofta hade det också inköpts några delikatesser i matväg. Utländska konserver hade börjat införas till Sverige: franska sardiner, sardeller, ansjovis och inlagda frukter. Färska apelsiner salufördes också till jul, men eftersom de plockats omogna för att tåla de långa båtresorna, var de alltid så sura, att man fick rulla varje klyfta i socker för att kunna äta dem. Ändå ansågs det både fint och gott och litet ovanligt.

År 1881 eller 82 sålde morfar Möllegården till arrendatorn Robert Osberg för samma summa, som han själv betalt 1869, nämligen 15 000 kr. Men jordegendomen var då starkt förminskad genom de sålda hustomterna. Därav det förmånliga priset

 

1879-02-21. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Kvarnägare Christoffer Nilsson vill hyra ut sitt bageri vid möllan.

Uti mitt i Dalby belägna boningställe finnes en af boningsrum, bageri och wedbod bestående lägenhet, hwari jag under flera år med god afsättning idkat brödbageri, till uthyrning ledig från och med den 14 nästa Mars. Hyresaftal bör fortast möjligt träffad med undertecknad.
Torna Dalby i Februari 1879.
Christoffer Nilsson.
Qwarnegare.



 

1880-10-22. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Kvarnägare Christoffer Nilsson önskar anställa en nykter och duglig möllesven.

För en nykter och duglig
Mölleswen
är plats ledig å Dalby qwarn den 24 inst. Okt.
Kristoffer Nilsson



 

1880-11-10. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Christoffer Nilsson vill sälja kvarn och möllegård. Pris: billigt!



 

1881-09-13. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Christoffer Nilsson vill sälja kvarn och möllegård igen. Han kan tänka sig att sälja kvarnen enskildt.



 

1883-10-26. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Arrendator-mjölnaren Gustaf Jansson söker efter en möllesven.



 

1884-10-21. Folkets Tidning. (Överst på sidan)

Mjölnaren Gustaf Jansson aktionerar ut sitt lösöre, eftersom hans arrendetid är slut.



 

1890-04-09. Tidningen Lund. (Överst på sidan)

Kvarnägare Robert Osberg säljer foderhackelse och långhalm.



 

1892-12-30. Tidningen Lund. (Överst på sidan)

Robert Osberg säljer inte bara malen säd, utan också hushållsstenkol.



 

1894-10-22. Tidningen Lund. (Överst på sidan)

Robert Osberg säljer naturligtvis mjöl, men också skråning, dvs. grovmalen säd.



 

1919-03. Foto. (Överst på sidan)

Herr kvarnägare Osberg med frun.



 

2022. Gravsten. (Överst på sidan)

Roberts och Annas gravsten på Dalby kyrkogård.



 

2023. Gravsten. (Överst på sidan)

Karl och Hannas gravsten på Dalby kyrkogård.



 

 

Källor:
Arkiv Digital.
Svenska Tidningsartiklar.
Egna foto o vykort: P-O Bengtsson.
Gåramålning: Gertrud Nilsson.

Kartbild.com.
Lantmäteriets historiska kartor.
Astrid Nymans dagbok.