Tillbaka till P-Os hemsida.

Nils Jönsson. "Stoppe-Nils".

Familj.  Levnadsresa.




Vem var "StoppeNils" på det fina fotot ovan?
Den första gången jag såg namnet var på just fotot här ovan.
Fotot fanns med i min sambo Kerstin Sagnerts släktfoto från hennes mors sida.
Kerstins moster, Carin Lundblad, fick inga barn och alla hennes foto överlämnades till hennes systerdotter Kerstin, alltså min sambo. Ett av fotona var fotot på StoppeNils ovan.
Det var underskrivet så här:


Jag har under många år försökt att hitta StoppeNils i historiens vimmel.
Tack vare Kaj Wirenbook och hans mammas böcker om Torna Hällestad, så föll många detaljer på plats.
Nils Jönsson, StoppeNils, var 1925 dräng på gården Åkestorp, precis på gränsen mellan Hällestad och Dalby, när Emil Lundblad (min sambos morfar) blev präst i Dalby-Hällestad-Bonderups församling. Prästgården låg då, 1925, i Hällestads församling. Emil flyttade till Hällestad med hustru och familj och då bland dem, dottern Carin.
Hur Carin och StoppeNils blev vänner, det vet jag naturligtvis inte. StoppeNils verkar att ha varit en enkel, lätt förståndshandikappad man med ett vänligt sinnelag.
Carin, som jag själv täffade många gånger under sista delen av hennes liv, var en mjuk, vänlig och empatisk människa. Hon arbetade under större delen av sitt liv som sköterska på kirurgen i Lund.
Jag tror att StoppeNils och Carins själar var rätt lika, trots avstånd i ålder och "klass".


 

Familj.

Jordtorpare/Husägare/Skogvaktare Jöns Olsson, född 1839-12-20 i Hällestad.
Hustru Anna Andersdotter, född 1839-09-30 i Hällestad.
  Annas dotter Hanna, född 1863-06-28 i Hällestad. Död 1890-01-23.
(Dog av "Hjertlidande").

  Son Nils, född 1869-02-14 i Hällestad. Död 1943-04-21.
  Son Anders, född 1871-07-22 i Hällestad.
  Son Ola, född 1874-01-22 i Hällestad.
  Dotter Johanna, född 1876-05-08 i Hällestad.
  Dotter Alma Maria, född 1880-12-02 i Hällestad.


 

Stoppe-Nils' levnadsresa

1869-1883.
Nils föds 1869 på Hällestad nr 8.  Han är första barnet till Jöns och Anna (Anna har en dotter i ett tidigare förhållande). Under åren som kommer får Nils fyra syskon, två bröder och två systrar. Han far kallas jordtorpare. Men får 1883 beteckningen Husägare.
Många av Hällestads kyrkoböcker är uppbrunna i olika bränder, så det är svårt att forska på 1800-talet.

1883-1886.
1883 flyttar familjen till Hällestad nr 10 och far Jöns blir skogvaktare.
1886-1888.
Nils blir dräng på Hällestad nr 17, Gryteskog.

1888-1891.
Nils blir dräng på Hällestad nr 8, ägd av Åbo Per Larsson.

1891-1892.
Nils blir dräng på Hällestad nr 5, ägd av Åbo Per Nilsson.

1892-1895.
Nils återvänder och blir åter dräng på Hällestad nr 8, nu ägd av Åbo Hans Jönsson.

1895-1926.
Nils flyttar över gränsen till Dalby församling och blir dräng på gården Åkestorp, som tillhör Sjöstorp nr 10. Ägaren av Åkestorp är Jöns Helgesson.

Ur Signe Wirenbooks bok: Den dolda längtan 01.
 
1926-1943.
Nils återvänder till Hällestad och blir dräng på Hällestad nr 10. (Prästamöllan)
Nils avlider 1943-04-21.

Ur Signe Wirenbooks bok: Den dolda längtan 02.


Från kyrkoherde Emil Lundblads arkiv på Gastelyckan i Lund.

 

 

Den dolda längtan 01, före 1926.

Från Signe Wirenbooks bok.
Dräng fanns det också på stället. Han hette Nils, som i vardagligt tal kallades för StoppeNils. Något arbete var han inte mäktig att utföra, trots att det behövdes många gånger. Som "kurir" däremot fungerade han alldeles utmärkt och man såg honom jämt och ständigt på vandring. Han uträttade alla tänkbara ärenden år folk, en så kallad "toffeltelefon". Ännu gladare i sinnet, där han visste en kanna kaffe väntade, vilket de flesta unnade honom. Man hörde talas om, att inom några minuter hade han tömt hela innehållet i kaffekannan.
Kläderna han bar, var sannolikt skänkta av någon som hade det "bätter ställt". Ärmarna i rocken var så långa, att de även användes som vantar.

 

Den dolda längtan 02, efter 1926.

Från Signe Wirenbooks bok.
Drängen Nils fick följa med dit (till Prästamöllan) och erbjöds ett "sovrum" som påminde mer om ett stall. Ett litet "krypin" strax innanför köket. Jag kan inte erinra mig om det fanns någon kakelugn. Sängplatsen bestod av halm och en filt, han sov nog med kläderna på, för vem kan klä av sig i ett oeldat rum mitt i smällkalla vintern. Ibland smygtittade jag in, men så ung jag var, reagerade jag väldigt angående bädden och undrade hur man kunde leva så. Han kom ofta in och satte sig på en stol så nära kakelugnen han kunde, för att "tigga värme". Trots det eländiga liv han levde, blev han ganska gammal, men vilket år han avled kommer jag inte ihåg.

 

Från kyrkoherde Emil Lundblads arkiv på Gastelyckan.



Tolkning:

Att intagas på ålderdomshemmet kallades förr: komma på socknen.
StoppeNils i Hällestad levde ytterst eländigt.
Vänner sökte övertala honom att söka plats på det nya vackra ålderdomshemmet.

... Naj... naj...

Du kan väl gå och se hur di har det.

...Jamen...jamen...

-

Nå, det var väl bra där.

...jamen, ja ble bjuden på kaffe osse...

Det var väl snällt o det va väl gott kaffe?

...jamen de smaga så sockned...